Volleybolltränaren

Just nu florerar ett rättsfall från USA på Facebook. Fallet handlar om en volleybollspelare som stämt klubblaget och tränaren för psykisk misshandel. Tränaren har låtit spelarna utföra straff m.m. Jag vill inte analysera just detta fall djupare då det alltid finns två eller fler sidor av en händelse. Men artikeln har verkligen lyft upp frågan, var går gränsen för hur mycket en spelare ska ”tåla” egentligen?

Jag drar själv ofta slutsatsen att ska man bli bra på någonting så behöver man någon som pushar en och utmanar, men även säger ifrån när man inte gör vad man ska. Detta kan bland annat uttryckas i fysiskt straff. Men var går gränsen? Som spelare tyckte jag det var okej att någon skällde på mig om jag gjorde någonting slarvigt, men jag tyckte däremot inte om elaka kommentarer om mitt rörelsemönster eller förminskade efter träningen pga. detta är faktorer som jag inte kunde påverka, plus att bli förminskad av en äldre människa är aldrig någonting som är okej.  Med förminskade menar jag till exempel kommentarer som ”ja men det förstår du väl, eller just det…..”, ”Det är inte lönt att jag förklarar game-plan för du klarar ändå inte av att spela efter den”. Ja ni känner kanske igen det.

Jag har varit med om tränare som har totalknäckt spelare genom att ge elaka kommentarer, ignorera dom på och utanför plan och låtsas som att de inte finns, vilket i värsta fall har utvecklats till ätstörningar för de drabbade tjejerna.

Svaret för var gränsen går är inte enkel. Jag tycker som sagt att det är okej med höga krav på spelarna, men det får aldrig bli personligt eller irrelevanta straff. Straffen måste i grunden vara en belöning för att det gör spelarna starkare, mer fokuserade och målinriktade. Straff är inte till för att bryta ner spelare så de börjar frukta sin tränare. Då tycker jag man har misslyckats som tränare. Som tränare är målet att vara en ledare inte tyrann.

Vissa spelare tycker om att bli utmanade och pushade, andra gör det inte. Och det är okej. Jag tänker mycket på hur jag själv agerar som tränare, speciellt nu när jag är tränare för unga tjejer (u16). Ibland kan jag känna att jag är för snäll, att jag låter dom tramsa lite för mkt ibland, men samtidigt kan jag se att de tycker volleyboll är det bästa som finns. Sen självklart sätter jag ner foten när de blir för mkt. Men om jag bara skulle se till resultat så tror jag att jag borde vara hårdare. Men samtidigt tror jag att det är spelarna som ska sätta nivån själva. Har jag som tränare målet ”SM-guld om 2 år” och de inte tycker att målet är relevant så spelar det ingen roll hur hårt och disciplinerad jag är för spelarna kommer tappa sugen.